Igår var det begravning för Joel. Det var så himla fint, men samtidigt så hemskt. Där satt familj, släkt, vänner och andra anhöriga. Väntade på att få säga hej då en sista gång, säga hej då till en människa som knappt fått börja sitt vuxna liv. Säga hej då till en människa som spred sån glädje, var så omtänksam, aldrig gjorde något ont mot någon. Det gjorde ont i alla att verkligen inse att det är såhär det är. Han kommer inte komma tillbaka. Men han kommer alltid finnas med oss i våra tankar och minnen. Vi är så många som saknar dig Joel, jag hoppas du kan se det.