+ Ett plus med att jobba som frisör, (förutom att man får göra folk snyggare) som jag inte tänkt på förut är att man lär känna så otroligt mycket olika människor. I en så liten stad som jag bor i så blir det ofta väldigt personligt. När en kund kommer in så vet man att man ska tillbringa tid med den kunden i minst 30 minuter beroende på vilken behandling du ska göra, ibland får du tillbringa tid med en kund i över två timmar. Det gör att man måste kunna kommunicera, man måste prata och fråga och intressera sig för personen i stolen. Man kommer tillslut personen rätt nära, man vet mer än bara vilka hårprodukter kunden använder, man vet vart personen jobbar, vilka den är släkt med, vad den kollar på för serier, vad den ska göra på semestern, vad den tycker om saker som händer i världen, vad den har köpt i julklapp till sin son (exempel), vad den gillar och inte gillar osv.

 

Jag satt och funderade vad jag har lärt känna för personer sen jag började jobba som frisör, om man tänker personer som jag kan heja på på stan och prata med som jag aldrig har vetat vem det är förut. Jag känner personer som jobbar på Ica, bilverkstäder, bilbesiktningen, seco, atlas copco, coop, släktforskare, lärare, banken, pensionärer, körsångare, nästan överallt finns det någon som jag kan heja på och prata med tack vare jobbet. Det är rättså häftigt egentligen :) Man kommer vissa kunder närmare än andra såklart. Men det är ett väldigt socialt jobb om vi säger så :) 

 

- Det finns såklart minus med jobbet också. Jag känner mig alltid pressad till att jag MÅSTE prestera. Jag måste göra allt perfekt och bra. Jag får inte misslyckas. Självklart får man misslyckas men det blir inte roligt för varken mig eller kunden som blir missnöjd. Nu har jag haft tur och klarat mig undan sura kunder. Har något gått snett har man fixat till det och så är det bra sen. Jag har väl åkt på ca 2 kunder som vägrat gett sig, det är aldrig bra, vad man än gör så duger det inte.

 

Men som tur är så är dom kunderna väldigt få. Jag måste ju haft hundratals olika kunder dom här 2,5 åren som jag har jobbat. Men det är alltid dom där 2 man kommer ihåg och det är alltid den typen av kunder man är rädd att få igen. DET är ett minus med jobbet. Eftersom det är så personligt, det är MITT hantverk och MIN kreativitet dom inte är nöjda med. Sen ska man väl lära sig att inte ta allt så personligt som jag gör. Men det är svårt! Ibland tänker man att det skulle vara lättare att jobba i butik, sälja något som någon annan har gjort. Då är det inte MITT jobb dom klagar på om t.ex en tröja är trasig lixom. Fattar ni tänket? Å andra sidan kanske det inte är ett lika roligt jobb. Vad vet jag :)